Älskade Morfar!
Här sitter man liksom ensam, har ingen från familjen, ingen käresta som kan trösta en, gick ut en sväng med Sazzy och bara väntade på att någon skulle ringa, pratade med Jennie för att få annat att tänka på, pratade med Kim, sen ringde mamma, jag vågade knappt svara, men hon berättade att allt var under kontroll, att moffa sov nu och att det inte var nån fara, det var inget med hjärtat dom hade kollat allt sånt och tagit ekg och en massa prover, dom trodde att han hade åkt på lunginflammation för han hade lite feber oxå och en massa vätska i kroppen, så han skulle bli inlagd nu, dom väntade ännu på ett provsvar, men allt var i allafall stabilt, åh gud vilken lättnad!!
Jag älskar min mormor och morfar såå mycket! Dom har alltid varit så snälla och hjälpt till och ställt upp för en när man alltid har behövt det, oavsätt vad det har handlat om.. så det skulle vara den värsta mardröm som fanns om det skulle hända dom något..
Ja jag känner precis samma.. FY FAN. Här sitter man 60 mil bort och kan inte göra något. Blev oxå skitorolig när mamma ringde.. Snacka om panik..
Usch ja jag fick sån panik när jag såg ambulansen och tårarna bara sprutade. Ska ner med mormor imorn och hälsa på honom. Jag älskar er mina underbara syskon så det gör ont i mig, skulle det hända någon av er i min familj något är min sista stund kommen, glöm inte att ni alla är viktigast i mitt liv! Vi får ta hand om varandra medan vi har varandra!! ALL KÄRLEK!
Jag vet precis vad du pratar om. Jag hade i alla fall min farfar nära mig och det var jag som tog hand om honom tills han dog, men jag kunde inte följa med till sjukhuset för det var ingen som kunde ta över för mig på jobbet... Jag saknar honom jämt. Kram
